II.
Vad är det då, som är? Vad är det, som
jag behöver reda ut för mig själv? Det är ju
ingenting annat, än att jag, som varit gift i
fyra år, blivit änkling. Det är ju ingenting
annat än vad som händer alla dagar, och det
enda, som för mig har intresse, är, att det hänt
mig. Det är ingenting oerhört uti, att man
sörjer en hustru. Jag skall dö, hon skall dö,
alla skola vi dö. Det är livets gång.
Ensam som jag sitter här, fri från alla de deltagande blickar, vilka jag måste besvara, alla de beklagande handtryckningar, som jag med sänkt huvud måste mottaga, sitter jag här och vet, att jag sörjer henne ej. Hundra gånger har den tanken gått igenom min hjärna: om hon nu skulle dö! Hundra gånger har jag tänkt denna tanke till slut, föreställt mig, hur det skulle kännas, om jag åter visste mig vara fri, och alltid har jag känt det som en lättnad. All-
