79
jag ännu se den egendomliga, frågande blicken i hennes stora ögon, när de första gången betraktade mig. Denna blick måtte haft något rent av hypnotiserande med sig, ty jag glömde den aldrig. Ja, jag kan rent av säga, att den aldrig lämnade mig.
Jag vill icke trötta dig med att berätta om vår första kärlek. Alla sådana berättelser likna varandra som olika referat av samma teaterpjäs. Hennes mor var änka efter en ämbetsman, och Gertrud var hennes enda barn. Du ser, att det hela var ordnat som i en roman. Men olyckligtvis hade vi blott få hinder att övervinna för att kunna träffas. Ty mor och dotter bodde i den gård, som låg bredvid min egen bostad, och det dröjde ej länge, förrän vi voro hemligt förlovade. Varför vi egentligen voro hemligt förlovade, kan jag efteråt inte begripa. Jag minns, att min fästmö önskade det. Hon påstod, att det var så vackert, att vi båda hade en hemlighet, som ingen på vida jorden anade, och jag kommer ihåg, att allt detta då syntes mig alldeles naturligt. Hemligheten var väl den, att jag såg allting med hennes ögon.
Har du någonsin själv varit offer för en
