Den här sidan har korrekturlästs

XIII.


För att du lättare skall kunna följa med vad jag nu ämnar berätta, måste jag erinra dig om en sak, vilken gripit djupare in i hela mitt liv än vad du kanske tänkt dig. Att jag var besluten att ägna hela mitt liv åt vetenskapliga studier, det vet du. Att jag företrädesvis sysslade med kulturhistorien, det vet du också. Att jag städse, från det jag lärde känna mig själv, arbetade med det målet för ögonen, att bliva universitetslärare, kan du icke hava glömt, lika litet som min fasa vid tanken på möjligheten att byta ut vetenskapsidkarens strävan mot skolmannens nötande enahanda. Men vad du ej kan veta, helt enkelt emedan jag aldrig lät dig eller någon annan förstå det, det var i huru hög grad vetenskapen blivit hela mitt livs behärskande lidelse. Jag skulle kunna berätta dig mina planer, visa dig mina utkast, samlade under årslånga studier, från långt ti-