85
sak i mitt samtal med dig, om det ej varit absolut nödvändigt för att du skulle förstå, det som följer. Jag har varit så skygg för att yppa detta, att det kostat mig mera att få dessa ord över mina läppar än att berätta om — allt detta andra, vilket pressat sig samman inom mig så länge, att jag måste tala för att få luft.
Naturligtvis nämnde jag icke för Gertrud om allt detta, som jag nu vidrört. Men hela tiden hade jag en känsla, som om hon förstod det ändå. Hon hade ett sätt att höra på mig, medan jag talade, följa varje mitt minsta ord, liksom återspeglande intrycket därav i sitt ansiktes växlande uttryck, att det verkligen föreföll mig, som om hon förstått, allt vad jag tänkte, ville, önskade och drömde, förstått det — utan att jag sade ett enda ord, vilket egentligen berörde mina hemligaste och bäst förvarade strävanden. Och något sådant är det ju, som vi alla drömma oss, när vi för livet binda en annans öde vid vårt. Om jag också betvivlar, att någon någonsin sett den drömmen realiserad, så tvivlar jag å andra sidan icke på, att nog många, de flesta, ja, kanske alla, någon kort tid i sitt liv inbillat sig, att de funnit denna lyckans obe-
