91
erfarit vad det vill säga att vakna upp ur en pinsam lyckodröm, vilken blev pinsammare ännu, när jag äntligen märkte, att det var min egen lyckotörst, vilken lät mig ana så mycket bakom denna ljuva oåtkomlighet, som bedårade mig. Men jag vet icke huru det tillgick. Jag vet blott, att jag småningom vaknade upp, småningom fick upp ögonen, och när detta skedde, slog en förlamande iskyla dödens stelhet i mina leder och tvang mig att veta, huru maktlös jag själv var, huru tom min tillvaro, huru intigt mitt liv.
Jag vet ej, huru länge jag skulle hava undgått att se allt detta, om vårt liv fått glida fram i samma spår som under de första åren av vårt äktenskap. Men så kom plötsligt den dag, då vårt liv bytte färg. Det var, när jag fick veta, att mitt docentstipendium skulle överflyttas på en annan. Du såg det kanske i tidningarna. Och jag kan säga dig motivet. Det var, emedan jag »ingenting hade skrivit», som det heter. Emedan jag ingenting hade skrivit! Nej, jag hade ingenting skrivit, därför att jag dag efter dag ej gjorde annat än samlade på material till det verk, som börjat hägra
