honom. Under sådana omständigheter uppsköto makarna Silfverspets tid från tid att skilja läraren från hans tjänst, ehuru deras farhågor för hans inflytande på Ture voro i ständig tillväxt.
Detta inflytande var ock ganska stort. Under det Ture inhemtade goda kunskaper, lärde han sig också, att menniskovärdet icke mätes efter rangrullan eller efter skattesedeln. Han fick redan vid mycket unga år en vidsträckt syn öfver lifvet och fann, att menniskorna äro bundna af en mängd afvita och ofta skadliga fördomar, hvilka man ej blott bör undfly, utan äfven aflägsna eller en gång för alla förgöra.
Så utrustad kom han till högskolan. Han skulle då studera på egen hand, och lärarens inflytande på Ture vore för alltid aflägsnadt, trodde den unge mannens föräldrar. Detta inflytande fortfor likväl, och Ture Silfverspets gjorde sig snart känd som en yngling med mycket frisinnade åsigter i alt. Han väckte till och med uppseende för den öppenhet hvarmed han lade dessa åsigter i dagen.
Professorerne funno honom ej sällan alt för djärf och beklagade ofta, att en ung adelsman skulle hafva så »förflugna idéer». Studenterne eldades af hans tal vid flera offentliga sammankomster och satte i allmänhet stort värde på honom. Blott en och annan som ville ställa sig in hos professorerne förnekade honom och uttryckte sin fasa öfver de »samhällsomstörtande lärorna.»
»Det kan aldrig gå väl för Silfverspets,» sade de. »Han blir bestämdt kuggad i flera ämnen till kandidaten!»
Men Silfverspets vardt ingalunda kuggad: han tog tvärt om en mycket vacker filosofie kandidat-examen, och det efter blott få års vistelse vid högskolan.
