jämna steg med gossarne i alla skolämnen på samma gång som de få öfva sig i hushållet, under det gossarne slöjda på ett eller annat sätt. Alt går med lust och gamman. Kropslig aga kommer aldrig i fråga. En sådan alstrar endast hycklare eller despoter som aldrig fråga efter människovärdet.»
»Det blir alt tokigare och tokigare,» sade de vise i staden.
»Gud vet, om barnen få läsa katekesen och lära sig guds ord?» suckade åtskilliga af dem som grufvade sig öfver mamsell Engelberts uppfostringssätt. »Att de icke läsa hvarken till eller från bord, är säkert.»
»De där bordsbönerna pladdras bara tanklöst,» sade Karin Engelbert, »och jag kan ej inse, hvarför de skola bibehållas. Hvarför lär man inte barnen att läsa böner, när de taga på sig skorna, kjortlarna eller alla andra klädespersedlar? Är maten för mer än kläderna? Ville man gå följdriktigt till väga, skulle man ju läsa böner dagen i ända öfver allt hvad man företager sig eller göra hela lifvet till en enda bönesammankomst med försummande af alla våra pligter.»
»Hon är lika gudlös som fadern!» hette det.
Men oaktadt denna gudlöshet frodades barnen både i andlig och lekamlig måtto, öfvade sig i sträng pligtkänsla och i medvetande, att ingen god handling bör göras i hopp om belöning samt ingen dålig undvikas endast af fruktan för straff. De som gingo ut i verlden från det engelbertska hemmet voro visserligen icke några helgon, och nog hände det kanske också, att äfven ett par af dem förolyckades i lifvet, men flertalet visade sig som goda och rättskaffens människor, hvilka klart fattade sin uppgift att handla efter samvetets röst, utan att låta locka sig af några fördelar eller skrämmas af några
