När borden dansa.
»Hvad tycker du om mina nya visitkort?» sade vice
häradshöfdingen Herman Lager en dag, då vi träffades
på Winters kafé vid Riddarhustorget.
Han drog upp ur fickan en bundt kort, nyss komna från gravören.
»Fiskal i Konglig Svea Hof-Rätt» läste jag på korten. »Men du är ju inte fiskal ännu eller hur?»
»Ne-ej, det är jag visst inte,» medgaf Lager, »men inte dröjer det länge, och jag tycker, att jag gärna kunde låta göra korten i ordning. Jag hoppas snart få anledning att beställa också andra kort, men med två namn.”
Lager såg mycket lycklig ut och fortfor att tala om de senare korten, de med två namn, af hvilka det ena naturligtvis skulle vara ett fruntimmersnamn.
De korten fick jag aldrig se, och de först nämda, de med fiskalstiteln . . . men det är kanske orätt att gå händelserna i förväg. Jag måste hålla mig till tidsordningen.
»Träffas vi hos fröken i kväll?» sporde Lager och tog till hatten för att vandra till hofrätten.
Med »fröken» menade han alltid fröken Jacquette Ulfhierta, ett äldre fruntimmer.
Gamla Jacquette Ulfhierta var ett riktigt guldhjärta,
