synbarligen icke om, att fastern nytjade uttrycket »bättre folk» såsom en motsats till Lagers ursprung.
Lager hade naturligtvis, liksom alle andra hvilka kommo i Valborgs närhet, intagits af kärlek till henne. Men han tog saken mycket allvarsammare än de fleste, med undantag af Sten Ulfhierta naturligtvis. Det märkvärdigaste var, att han tycktes vinna större framgång än någon annan.
Det var icke långt efter Lagers införande hos fröken Jacquette som Valborg började se förändrad ut. De vanliga tecken till den allvarsamma sjukdom som kallas sann kärlek infunno sig och kunde ej undgå att väcka uppmärksamhet.
Faster Jacquette hade ett par ganska goda ögon och fann snart, att Valborg ej mera vore den samma som förr. Hon såg också orsaken. Men den orsaken tyckte gamla fröken icke om. I fall hon kunnat gifva med sig i afseende på Lagers saknad af »god födsel», något hvarpå hon dock, oaktadt all sin vänlighet mot människor i allmänhet, sitt riktigt goda hjärta och sin stora bildning, kanske ej själf var så säker, och äfven om hon gärna ville medgifva, att häradshöfdingen vore en ganska hygglig karl, så kunde hon likväl icke tillåta, att hennes egen guldgosse, den vackre och ståtlige husarlöjtnanten, skulle gå miste om skön Valborg.
»Nej, det går jag aldrig in på,» sade gumman.
Å andra sidan ville hennes goda hjärta visst icke tillåta, att hennes vackra, glada och snälla brorsdotter skulle göras olycklig.
»Det här är riktigt ledsamt,» förklarade fröken Jacquette som alldeles icke tyckte om ledsamheter, utan ville hafva alt gladt, klart och friskt omkring sig.
Hvad skulle hon göra? Och hvad skulle Sten
