Ulfhierta taga sig till? Valborg hade slutligen med sin vanliga enkelhet och sitt fria sätt att tala rent ut förklarat för kusin Sten, att så mycket hon värderade honom och ville åtnjuta hans vänskap, så kunde hon likväl aldrig älska honom och således ej häller gifta sig med honom.
»Det skall likväl ske!» utropade Sten för sig själf, när Valborg lemnat honom för att gå in i förmaket till faster Jacquette och upprepa hvad hon sagt till sin kusin, men för att äfven tillägga, det hon älskade Herman Lager.
»Kära barn, med honom kan du väl inte vilja gifta dig? utropade faster Jacquette.
»Hvarför inte, faster lilla?» sporde Valborg och såg oemotståndligt öfvertalande ut.
Men den gången förhärdade gamla fröken sitt hjärta och förklarade, utan att gifva några skäl, att det giftermålet aldrig komme att gå för sig.
»Åjo, faster lilla kommer nog att dansa på Lagers och mitt bröllop,» sade Valborg smeksamt.
»Förr än jag ger mitt samtycke till något äktenskap mellan dig och den där häradshöfdingen,» gaf fröken Jacquette med mycken bestämdhet till känna, »och förr än någon människa kommer att dansa på det bröllopet, förr kommer det här bordet att dansa.»
Hon sänkte sitt ena pekfinger med en viss högtidlighet mot ett bord som stod framför en af förmakssofforna.
»Vet faster inte, att bord verkligen dansa nu för tiden?» afbröt Valborg och log under tårar.
»Prat, flicka,» återtog fastern. »Jag trodde, att vi talade allvarsamt om en allvarlig sak.»
»Å ja, nog känner jag, att det är allvar,» menade Valborg. »Men faster har sagt ett ord som jag ej
