tillhålla Majken att vara språksam med honom . . . Majken eller Fiken, det kan för öfrigt vara det samma.»
Fabian Blencker var ungkarl, det vill säga att han visserligen hade en liten familj vid Pilgatan, men som han aldrig tagit ut lysning och ännu mindre låtit viga sig, så var han naturligtvis à prendre, såsom mödrarne sade, och de gjorde sig all möda att få honom till måg. Fru Spole hoppades vinna priset i den stora kapplöpningen.
Alla människor inom den verld, där denne »ungkarl» hade sitt umgänge, kände till den lilla familjen vid Pilgatan. »Ungkarlen» själf tyckte sig knapt behöfva dölja förhållandet. Men detta hindrade icke mödrar och fäder att täfla om lyckan att få honom till måg.
En »liten familj» vid Pilgatan eller Timmermansgatan eller Skeppargatan är något mycket vanligt och skadar icke familjefadern, då han såsom eftersökt ungkarl uppträder i sällskapslifvet vid Drottninggatan, Stora Trädgårdsgatan eller Norrmalmsgatan.
»Affären kan ju rangeras,» heter det på sällskapslifvets rotvälska.
Det är blott en »affär», något som kan »göras upp», med pengar förstås. Om känslor är det icke fråga, om samvete och heder lika litet.
Känslor kunna väl icke finnas, då den ene parten, den med hvilken det skall göras upp, är en fallen kvinna, en som trädt i äktenskap utan lysning och vigsel. Samvetet må väl ställas till freds, då mannen sörjer för den fallna kvinnans och barnens framtid eller åt minstone skänker den förra en summa pengar. Det är en hederlig uppgörelse, och då äro hederns egna fordringar på samma gång uppfylda.
