106
hända öfver mitt eget hufvud, än låta hvarken er eller Stael deraf drabbas. Och nu, måtte himlen belöna er för en uppoffring, som räddar ett ädelt lif! Den har gjort er till ett redskap för sina afsigter, den skall ock…
— Nog, nog, kära pastor! Vi hafva icke mycken tid för utgjutandet af våra känslor. I morgon bittida lärer aftåget skola ske, och vi torde begge behöfva taga tiden i akt för våra förberedelser. Farväl!
Med dessa ord skildes han från Hysing, som vid tanken på sitt kort förut så plötsligt misslyckade försök, gjorde en tyst önskan, att icke äfven denna plan måtte ha sina dolda hinder, att stranda emot.
15 Kapitlet.
Staels sista ansträngningar hade emellertid så uttömt hans få, för några ögonblick återhämtade krafter, att Hysing då han kom tillbaka, fann honom i en belägenhet som ty värr, gaf ingenting mindre att frukta än något motstånd, vare sig i fysiskt afseende eller till följe af hans viljas kraft. Med brännhet andedrägt, blossande kinder och halfslutna ögon låg han i en djup dvala och gaf inga tecken till medvetande af hvad som tilldrog sig omkring honom, eller af hvem han var omgifven.
I ett litet hus i en af de obetydligare förstäderna till Moskau, hade Hysing, tillika med Du Rietz och flera andra af de svenska fått sina qvarter, emedan man helst logerade fångarne flera tillsammans för att göra bevakningen lättare.
Aftonen före afresan invigde våra begge räddare några af sina boningskamrater i sin hemlighet och begåfvo sig med dem i en täckt kibitka till Stael, under förevändning att säga honom sitt sista farväl. Men i stället togo de honom ur sin säng, och svepte honom med all den sorgfällighet hans tillstånd kräfde och de förmådde använda, i sina egna pelsar, och förde honom så, på sina armar i mörkret mellan sig uti slädan och till deras qvarter; hvaremot Du Rietz intog platsen i sjukbädden. Till undvikande af misstankar, qvarstannade Hysing, som för god betalning förstått att afvinna kommendanten särskilt tillåtelse dertill, hos sin förmente sjuka vän och lemnade honom först följande morgonen, sedan han sett honom behörigen insvept i täcken och fällar nedläggas i sjukslädan.
