Sida:Georg Bogislaus Stael v. Holstein 1854.pdf/119

Den här sidan har korrekturlästs

111

mest högvexta, ståtliga och martialiskt sköna bland sina tappra kämpar. — Allvarlig, hög och inponerande kastade han en blick omring sig i samlingen, och började derpå med djup, stadig stämma.

Mina bröder, det svallar mäktiga känslor genom ert bröst; de heta kung Carl, frihet och fädernesland. Gud sjelf har skrifvit dem som stjernorna på fästet, klara och oföränderligt desamma i hvarje svenskt hjerta. Vi stå djupt inmörknade i olyckans natt, men de skola lysa oss liksom de himmelska ljusen vandraren genom öknens faror. Välan! Vi vilja icke stanna här i en neslig fångenskap! — — Säg bröder! Det vilja vi ju icke?

— Det första steget ur träldomen heter mod, det andra ståndaktighet och trofasthet. Dessa kunna föra oss långt, långt! — — — — Kännen J eder färdiga att taga ut dem?

Alla de närvarande sågo frågande på hvarandra, de visste att Rühls ord aldrig brukade vara munväder, och slutade således till att dessa måste ega en afsigt, den de ännu icke kände.

Rühl såg deras förundran och återtog:

— Frågen ej med edra blickar hvarandra om det svar J bören gifva. Hvar och en af eder är en svensk man. Låte han sitt eget hjerta tala! Ären J färdiga till mod, ståndaktighet och trofasthet.

— Ja! — ropade såsom med en mun alla och uppräckte sina händer?

— Välan, kamrater! — fortfor nu talaren. — Jag vill då upptäcka för er en plan, hvilken sedan någon tid lifligt sysselsatt mig. Vi kunna göra oss lediga från denna förhatliga fångenskap. Vi kunna afskuudda detta ok, som lägger träldomens märke på våra fria skuldror. Det beror på oss sjelfva; vi äro här etthundradefemtio svenskar. Hvad förmå ej de med mod, ståndaktighet och trofasthet? Bröder, när ha de svenske tviflat på sina krafter? Vi äro här lamt bevakade; hvad skulle hindra oss att gripa kommendanten, binda honom och öfvermanna besättningen, bemäktiga oss krigskassan, vapen och ammunition, och så, i slutna leder, beväpnade till anfall som till försvar, tåga mot polska gränsen och der sluta oss till general Marschalks armé?[1]

Öfverraskade af detta lika oväntade som djerfva förslag, stode de närvarande några ögonblick stumma, betraktande hvaran-

  1. Rymningsförsöket af nämnde anstiftare, efter anförda plan och med enahanda tilgång är historiskt. För detaljernas sanning gå vi icke i god.