116
och återlemnade derför det vedermäle, han nyss emottagit på Rühls enskilta vänskap, i det han sade:
— Detta dyrbara minne tillhör ej mera mig att förvara; det är till ett annat hjerta det skall tala, ett annat mod det skall lifva. Dess röst är stark, dess kraft mäktig, och skall otvifvelaktigt finna sin del i framgången.
Med mörk uppsyn tog Rühl pistolen ur Du Rietz hand och lemnade den till Brink med dessa ord:
— Måtte företagets goda genius hafva styrt detta val! Det tillhör er och framtiden att göra rättvisa deråt. Ni är svensk, adjutant Brink, och edra landsmän vänta sig mycket af er. Måtte ni uppfylla det, och en stor tacksamhet skall fästa sig vid ert namn. — Härpå räckte han honom handen och gjorde tecken till uppbrott.
17 Kapitlet.
Emellertid hade samma hand som ombesörjt Ingeborgs hemliga försvinnande äfven styrt så till, att Ebba icke länge fick qvardröja hvarken i Tschammers hus eller i Moskau. Då hon återkom från det afsked hon ämnat Stael, träffades hon af underrättelsen derom, med det tillägg, att hon måste bereda sig på att genast blifva afförd till Kasan, dit hon med en stor del af de i Narva tillfångatagne och hittills i Moskau qvarhållne innevånarne fått sig sin upphållsort för framtiden anvisad.
Med dessa mått och steg syftade den hemlige upphofsmannen, i hvilken läsaren redan torde hafva igenkänt general Tschammer, till ett dubbelt mål. Sorgen förlamar själens krafter. Alltså borde förlusten af Ebba — den huldaste systern, den förtrognaste vännen — oron öfver hennes aflägsnande till en obekant, långt bort belägen ort, bekymret öfver hennes öde bland okända menniskor och nya förhållanden, nedstämmande och förkrossande verka på Ingeborg och göra hennes besegrande lättare; dessutom borde systerns öde lära henne erkänna värdet af de omsorger, som räddat henne sjelf derifrån; liksom generalen, genom begagnandet af sitt inflytande, på dertill passande tid, för att utverka den kära systerns återkallande, ju skulle förvärfva sig vidare rätt till Ingeborgs tacksamhet.
Lyckligtvis hade han vid dessa planläggningar icke åsidosatt om tankan hvarken på Ebbas värnlöshet och ensamma, öfvergifna ståndpunkt, eller på de behof hennes uppfostran och lefnadsvanorna
