118
utan att likväl någonsin blanda deri tanklöshetens toma flin eller satirens skärpa. Bedröfvelsens eller tungsinthetens moln kunde lika litet finna något stadigt fäste på hennes panna, som någon ond eller bitter tanka i hennes själ.
Sådan till sitt utseende och sitt väsende, hade Ebba här, bland sina olyckliga landsmän, tillvunnit sig en kärlek, som, blandad med vördnad för hennes faders förtjenster och det deltagande, som alltid fäster sig vid en stor mans barn, gjort henne till allas afgud.
Den rådande tonens magiska kraft kunde naturligtvis icke länge blifva utan sin verkan på Brinck. Midt ibland de allvarsamma tankar och omsorger, hvarmed hans vigtiga värf sysselsatte honom, pockade hjertats underliga bud på gehör; och han hade icke uppehållit sig tvenne dagar i staden, innan han lät införa sig i Tepatis hus, för att med egna ögon se och lära känna det föremål, som aftvingade alla hjertan sin hyllning.
Allt hvad ryktet berättat om dess skönhet, behag och älskvärdhet, allt hvad hans retade inbillning målat för hans väntan fann han vida öfverträffad af verkligheten.
Ebbas första anblick satte hans hjerta i låga. Men långt ifrån att strida mot den tjuskraft, hvaraf han kände sig beherrskad, fann han sin sällhet i att öfverlemna sig åt dess inflytande och dagligen förnya intrycket deraf, i det han, begagnande sig af Tepatis gästfrihet, blef under sitt vistande på stället, en hvardagsgäst i hans hus.
Vi skulle emellertid göra Brinck i hög grad orätt, om vi tilläto läsaren fatta den föreställningen om honom att han detta oaktadt försummade eller otillfredställande handhafde sitt ombetrodda uppdrag. Tvertom återvände han vid den tid,som var honom föreskrifven, till sina kamrater i Sviatski med den glada underrättelsen, att icke allenast de svenska officerarne i Kasan, utan äfven de der förlagde, förut omtalade regementerna, med lif och själ slöto sig till deras förslag, och med ifver ville arbeta för dess framgång.
Äfven de andre utskickade återvände med underrättelser, som icke voro mindre gynnande. De hade icke allenast inhämtat kunskap om den väg de borde taga genom Ukrän till polska gränsen, utan äfven fått veta, att ryssarne hade hela sin styrka sammandragen i Lifland, för intagandet af Reval och Riga, så att de kunde vara säkra för öfverrumplingar under vägen och ej behöfva frukta att någonstädes stöta på deras trupper.
Sålunda tryggade och förstärkte genom den lycka, som följde förberedelserna till det djertva fribrytelseverket, gingo våra
