5
— Om czaren har rätta ärender till de våra, kan han skicka sitt eget folk, hvarom icke äro vi för goda att löpa.
— Men han kan tvinga er! — återtog häftigt Petter, hvars lynne icke kunde uthärda detta trygga motstånd. — I ären i hans våld, och om en af er vägrar eller bedrager honom i åtlydnaden af hans befallningar, skall han veta att utkräfva det på hans bröder.
— Säg du din czar, att de svenske icke äro vane att låta skrämma sig.
— Karlar! utropade czaren och gick med knuten hand emot de trenne bröderna, under det hans ögon gnistrade och hela hans gestalt antog denna herrskarekarakter, för hvars imposanta verkan han sett tusende darra. — Och om czaren sjelf i detta ögonblick stode framför er och fordrade lydnad, eller uttalade er dödsdom? Besinnen er på svaret!
— Lefve kung Carl och det gamla Dalarnes tro! — utropade de tre bröderna på en gång, såsom rörde af samma anda.
Czaren vände sig om och skar tänderna. — Nu känner jag gåtan till din oöfvervinnerlighet, broder Carl! — sade han vid sig sjelf, under det han med bortvändt ansigte stödde sig mot sin värja. Sedan han några ögonblick besinnat sig, visade han sig med ett uppklarnadt ansigte och sade:
— J ären fria! Gån, vänden tillbaka till edra kamrater och sägen dem hvad som händt er! Sägen dem att czar Petter sjelf velat pröfva kung Carls tappra folk, och att han vet värdera mod och ståndaktighet hos gemene man, så väl som hos officeren. Mod och ståndaktighet tillsammans alstra den tapperhet, som utgör krigarns ära och tillvinner honom hans monarks bevågenbet. Se här — och han lade en dukat i handen på hvardera af bröderna, — ett bevis på mitt välbehag för dessa egenskaper. J hafven nu lärt er inse om den monark, som er kung kallar sin fiende, förstår att värdera soldatens förtjenster. Farväl gossar! Jag skall låta föra er genom våra förposter och gifva er en ledsagare, hvilken skall visa er en väg, der ni ej behöfven frukta att stöta på mina soldater. Uppfyllen alltid er pligt lika troget som ni nyss gjort, och påminnen er städse czar Petters nåd mot eder!
— Tack, czar Petter, tack! Vi ska' inte göra skam åt din goda tanke om oss, det ska de förb—de ryssarne få erfara, hvar vi träffa på dem!
Med denna ärligt gifna försäkran lemnade de czaren.
