122
— Var lugn, adjutant Brinck, — sade Ebba, — Ni är räddad, åtminstone för ögonblickets fara. Någonting förförligt måste tilldraga sig med våra arma landsmän. Men hemta er! Den ädle Tepati, hvars gästfrihet är er bekant, skall icke misstycka hvad jag gjort, eller vägra er det skydd hans hus kan lemna. Dröj här och lugna er, medan jag går att underrätta honom och hans maka om den gäst jag infört till dem! Ni skall sedan för oss berätta om allt hvad som tilldragit sig.
— För Guds skuld! — stammade Brinck.
— Er sinnesförfattning låter mig verkligen frukta det värsta; något som öfverstiger hvad jag ens kunnat föreställa mig.
Brinck höjde på axlarne och gömde bort ansigtet.
— Tala, säg hvad det är! Ni kan icke låta modet fattas er! Ni är svensk.
— O, ve!
— Er tvekan är förskräcklig. Säg mig ett ord, ett enda ord om hvad som tilldragit sig, hvad som försatt er i denna sinnesstämning.
— — —
— Ni vägrar? Jag hade icke väntat mig det. Tala, säger jag! Vore det än det förfärligaste ni hade att förtälja, skulle jag dervid ej förlora min fattning till samma grad som ni.
Brinck försökte att framstamma några ord, men hans tunga vägrade honom sin tjenst.
— Adjutant Brinck, — sade Ebba. — Gör er icke värd en qvinnas medömkan! Hvad skulle kung Karl säga om han såg en af sina krigare i denna författning?
— Brinck ryste tillbaka med förvridna anletsdrag. — Ha! Det är en straffande försyn, som lägger dessa ord på er tunga! Kung Karl, säger ni? — — Bort, bort med den tanken!
— Jag lemnar er för att tillkalla herr Tepati, och hoppas att det skall bättre lyckas honom att lugna och bringa ordning i edra tankar, än mig.
— Lemna mig? Nej! Af barmhertighet lemna mig icke allena!
— Hvad, min herre? Ni låter fruktan förnedra er till en grad att ni bäfvar för ensamheten?
— Utan er, ja utan er. Förskjut mig! — — Himmel, helfvete! — — Förskjut, men öfvergif mig icke! — Och han störtade till hennes fötter.
— I himlens namn! Ni har förlorat edra sinnen.
Förskräckt ville Ebba, hvars hand han fattat, slita sig från honom; men han fasthöll henne och bad med vansinnets och förtviflans styrka:
