Sida:Georg Bogislaus Stael v. Holstein 1854.pdf/137

Den här sidan har korrekturlästs

129

de säga sig sjelf är, huruvida kommendanten lät beveka sig till eftergifvenhet för en bön till någon af de straffskyldiges fördel. Detta blef likväl, efter några invändningar, händelsen, och redan påföljande dagen skulle Ebba på sjelfva slottet få träffa och tala vid den förmenta Stael; likväl med det förbehåll att det måtte ske i närvaro af vakten, som hade att svara för den fångnes person.

Af aktning och välvilja för Ebba, lät emellertid kommendanten — hvilken ingalunda vägrade skönheten och den qvinliga älskvärdheten mer sin hyllning än hvarje annan af hans kön — för det tillåtna mötet upplåta tvenne rum, för att ej genom vaktens omedelbara närhet besvära henne.

Må läsaren föreställa sig den ömsesidiga förvåningen, då Ebba och Du Rietz befunno sig midt emot hvarandra! Begge stannade så stela, så orörliga, som om åskan slagit ned emellan dem.

Ebba hämtade sig likväl först, och drog sig, efter en fremmande helsning, emot dörren.

— Nej, min fröken! — sade Du Rietz — Ni kan icke så obarmhertigt vilja lemna mig. Ett ögonblick, ett enda ögonblick, att jag må öfvertyga mig, att det icke är en dröm! Sedan, ack sedan…

En oemotståndlig kraft qvarhöll henne, och hon sade med en röst, som tolkade ingenting mindre än förebråelse eller förtrytelse:

— Hvem är ni, som tycks leka med att gång efter gång ikläda er en annans ställe för att bedraga mina förhoppningar?

― Hvem jag är? — Jag är den, som, sedan ni en gång, som en högre uppenbarelse, ställt er för hans syn, icke haft en skönare förhoppning än den, som detta ögonblick uppfyller; men som tillika skulle känna sig otröstlig om han drabbades af er vrede.

— Detta ögonblick var beräknadt för ett vigtigt ändamål. Jag trodde mig här träffa en person, hvars lif och hvars öde äro mig kära; men jag har bedragit mig och… — Med dessa ord gjorde hon en mjuk, behaglig böjning på hufvudet såsom till afsked.

— Nej! Ni har icke bedragit er! — sade Du Rietz och trädde henne ett steg närmare. — Detta ögonblick skall bli er vigtigt genom den underrättelsen, att den lycklige, som eger ert deltagande, icke hotas af någon fara. Han är i säkerhet.


9