140
— Försigtigheten är ett godt ord att skyla fegheten med. Vi skola kanhända gå och krusa med den der försigtigheten, tills…
— Gudskelof, kapten, ni vaknar upp igen till den gamla kraften af er liflighet. Det är just en glädje att så der bli snubbad af er. Emellertid upprepar jag ännu att ni måste lugna er och tänka på försigligheten. Ja till en början min bäste kapten och för att något lugna er, bör ni till och med föreställa er, att det kunde vara möjligt att er älskade sjelf icke befunne sig der.
— Kom icke med en sådan förutsättning! Det skulle bringa mig till förtviflan.
— Möjligheterna äro många, och ehuru jag, liksom ni, älskar att tro, att himlen upptäckt för er det tillhåll man sökt för att beröfva er henne, så önskar jag dock att ni skall handla med en klokhet som ej i något fall, eller i hvilket förhållande saken egentligen står, kan komma att blottställa hvarken er eller den ni önskar befria. Vet ni hvad, kapten, en tanke faller mig just nu in.
— Låt höra! Blott det leder till en säker och hastig utgång.
— Vi måste här, som seglarn på det villande hafvet, styra vår kosa efter de tecken vår herre upptändt för vår syn, det vill säga vi måste göra våra slutsatser efter de anledningar omständigheterna gifvit oss vid handen. Om det är fröken Horn sjelf, hvilket visserligen synes det troliga, som tillåtit flickan att leka med och hänga på sig en nipp, så dyrbar i alla afseenden, tyckes det som om hon tillåtit henne ett visst förtroligt insteg hos sig; hvilket är så mycket sannolikare, som qvinnans hjerta i allmänhet hyser kärlek för barn, och det gemensamma modersmålet ännu mer borde bidraga att göra Sigrid väl anskrifven hos henne…
— Och ni kan förbise, min kära pastor, att i stället för att stå här och öfverlägga, skulle ni, genom att ännu i detta ögonblick återvända, med ett enda ord af Sigrid kunna bringa vissheten i dagen?
— Och ni kan förbise både vådan och ändamålslösheten af ett sådant steg? Nej, de kära i sin otålighet skulle skämma bort de bästa planer, finge de råda sig sjelfva! Jag sade er ju, att vi måste vara försigtiga och styra vår kurs efter de tecken vi fått? Ser ni, priorinnans ständiga tillstädesvaro vid mina besök hos lilla Sigrid, och flickans förbud att med mig tala annat än tyska, hvilket priorinnan förstår, bevisa ju en misstanka, som måste hafva en annan grund, än i hvad som kan
