141
angå mitt förhållande till barnet sjelf; och jag lemnar åt er att döma, om den icke möjligen skulle kunna gälla en fruktan för någon upptäckt å flickans sida angående — just fröken Ingeborg, er fästmö? Om, som jag nyss visade er vara troligt, flickan närmare fästat sig vid henne, skulle icke hon för mig hafva berättat det, om icke ett förbud afhållit henne derifrån? Under sådana sannolikheter, hvartill skulle väl ert förslag leda? Nej, omtanken bjuder oss att gå annorlunda tillväga. Se här! — och han tog fram bland sina få böcker en liten svensk bönbok. — Prenta här, på det rena bladet i början, några ord som kunna gifva er tillkänna för er fästmö, och i morgon vill jag lemna boken, tillika med en liten lektion åt Sigrid, öfvertygad om, att hon icke skall underlåta att repetera sin lexa och framvisa sin bok för den som förstår dess språk, och hos hvilken hon funnit kärlek,
— I morgon? Hvarför icke genast i afton?
— Emedan det redan ringt till bön och klostrets portar äro stängda. Dessutom torde ni behöfva någon tid på er, ty för det första bör ni betänka, att edra ord möjligen skulle kunna komma under andra ögon än dem, för hvilka de äro ämnade, och stilisera dem derefter, och för det andra måste ni prenta dem med tryckstil, för att ej väcka de fromma systrarnes misstankar, att den lilla boken skulle kunna innehålla verkligt kontraband.
Ehuru detta förslag hvarken tillfredsställde Staels otålighet, eller öfverensstämde med de åtgärder, genom hvilka han ville komma till ett afgörande resultat, insåg han dock alltförväl den klokhet och försigtighet som låg deri, liksom den sanna vänskap, hvaraf Hysing leddes, för att han skulle vilja göra några vidare invändningar deremot. Han tog alltså utan motsägelser boken och prentade deri:
Har du af Narvas fall ännu ett minne,
Af Horn, som lade en odödlig bragd
Vid dess försvar? Står ännu för ditt sinne
Den hemska bild af rysk mordlystnad, lagd
I dagen mot hans dotter? Tolka då
Att du mins hennes räddare också!
Redan påföljande morgon återvände Hysing till klostret, återställde porträttet, och gaf lilla Sigrid en så vacker och grundlig förmaning mot verldslig fåfänga, att sjelfva priorinnan ej kunde underlåta att betyga honom sitt bifall och beklaga, att han ej omfattat den enda saliggörande tron; hvarpå han anbefallde Sig-
