Sida:Georg Bogislaus Stael v. Holstein 1854.pdf/15

Den här sidan har korrekturlästs

7

Slutligen förstummades hans röst och han drog ett par djupa andetag. I detsamma hördes ljudet af hästtraf på något afstånd, hvilket tvingade våra trogna soldater att öfvergifva detta ställe innan de hunnit nedgräfva den döde, och söka sin egen säkerhet, för att kunna uppfylla sitt löfte och frambära brefvet, hvilket de, af dess hemlighetsfulla gömställe, slutade till vara af högsta vigt. De öfvergåfvo derför genast platsen, drogo sig längre in åt skogen, och togo en motsatt väg till den de hittills följt, emedan de nu ställde sin kosa till Schlippenbachs qvarter. Emellertid hade de icke hunnit längre än att de förlorat ur sigte det olyckliga stället, innan det förmenta offret, som de der efterlemnat, reste sig upp, afklädde den blodiga drägten och kröp åter in i det ryska skinnet, hvarpå det i sällskap med sina medspelande kamrater — de ankommande ryttarne — återvände, att på behörig ort aflemna underrättelse om det lyckade putset, och uppbära sin rikliga belöning derför. Denna var också ganska väl förtjent, emedan den fintlige bedragaren låtit utgjuta sitt blod för sitt värf — nemligen genom en ganska grundlig åderlåtning, hvilken åstadkom den erforderliga grad af blekhet och mattighet som hans rol kräfde.

Emellertid hade czar Petter, den sluge menniskokännaren, icke misstagit sig i sina uträkningar. I sin godmodiga rättframhet voro våra trenne bröder långtifrån att misstänka något bedrägeri, och med sitt trogna sinnelag trotsade de faror och trötthet för att skyndsamligen framlemna brefvet till dess egare. Ingenting kunde vara trovärdigare än förloppet af det äfventyr som bringat dem det i händer, och hvilket de berättade med all den sannolikhet, hvaraf de sjelfva voro narrade.

Som dessa bröder tillhörde en liten kärntrupp, som vid mer än ett tillfälle varit använd, der lika mycken trohet som tapperhet varit af nöden, förefanns intet skäl att betvifla deras utsago eller sätta någon misstanka till värn mot den utlaggda snaran.

Otålig att lära känna innehållet af ett bref, som så underbart blifvit räddadt för att hinna sin bestämmelse, och anande vigten deraf, bröt generalen det, utan att granska förseglingens beskaffenhet, och hade han än gjort det, skulle det gömställe, hvarifrån bröderna hemtat det lätt förklarat ett antagligt skäl till det obetydliga märke det bar efter dess förutnämda behandling.

Innan vi för läsaren vidare redogöra för följderna af den list czaren på detta håll använde, torde vi böra gifva ett nytt uppslag af händelserna, för att ådagalägga hela vidden af den skarp-