170
Detta var också hög tid, ty knappast hade han lemnat sin boning innan den besattes af den fördubblade vakten, och eftersökningar började anställas efter Stael hos de andra svenskarne, der man förmodade sig finna honom.
22 Kapitlet.
Hvilken himmelsvid skilnad är det icke emellan den föreställning man gör sig om smärtan och denna sjelf. I ena fallet erfara vi den blott med tankan, i det andra med känslan. Vi må så mycket vi vilja med den förra anticipera på bitterheten af den förlust vi se oss till möte, den träffar oss dock helt olika när den kommer i verkligheten.
I förra fallet förmedlas den af inbillningen, hvilken alltid, ehuru beslöjad hon än må hålla den, har hoppet vid sin sida, som lägger sin mjuka hand mellan tryckningen af olycksslaget och vårt hjerta, då verkligheten deremot sätter den skarpa udden deraf på dess nakna nerver. Detta fick Ingeborg erfara, då Stael var borta, och hemmet var tomt. Då dörren tillslöts efter honom och ljudet af hans sista steg på trappan försvann, ville hennes hjerta brista.
Med känslan af att icke mer behöfva för honom anstränga hvarken sin omtanka eller sin själsstyrka, var också den inre spännkraften slappad och den smärta hvaråt hon nu, så att säga, kände sig ega rätt att öfverlemna sig, grym och förfärlig.
Emellertid vilja vi nu följa Stael, för att erfara hur hans flykt lyckades.
Alexander hade så klokt, försigtigt och raskt tagit sina mått och steg för hans lyckliga undkommande, att han timman efter det han lemnat sitt hem rullade genom Moskaus gator, för att aldrig mer återse denna stad, inom hvars murar ett så förfärligt öde väntade hans landsmän.
Närmare emot midnatten kom han fram till en by, med hästombyte. Ehuru ruskigt stället förekom honom, lämpade han sig dock efter sin reskamrats önskan, alt der hvila ut några timmar. Hela huset var redan försänkt i sömnens ljufvaste ro, då de anlände; och först efter en lång stunds bultning på den eländiga stugudörren, hördes något tecken till lif derinne. Efter ett förfärligt bråk med det bristfälliga låset gick dörren ändtligen upp, hvarvid en fysionomi visade sig som
