180
straffa mig med er vrede. Hvari har jag förbrutit mig? Er mans lefnadssätt är ingen hemlighet. Man kan icke fordra grannlagenhet af folk, som mäkla med penningar. Men jag kunde icke tåla att dessa dyrbarheter befunno sig i så grofva händer. Jag har löst dem för att återställa dem till er. Det är mitt brott, mitt hela brott! Straffa mig för det!
— Hvartill denna usla lögn! Är det skämt, är det hån, min general? — Tror ni att denna stunds smärta icke är nog stor det förutan?
För att rättfärdiga sig, omtalade generalen nu allt hvad som tilldragit sig i gäststugan under natten.
Med en obeskriflig hjertklappning afhörde Ingeborg hvarje ord, men då han slutat utropade hon:
Barmhertige Gud, han är räddad! — Han har icke låtit ertappa sig! — Allt låg nu så klart för hennes begrepp och hon såg att ingen annan än Stael sjelf kunnat vara den, som lemnat generalen asken med nipperna.
Nu inträdde ordningen för generalen att blifva den förvånade. Han såg sig beröfvad föremålet för sin hämd samt hela ändamålet med sin plan förfelad, och, hvad som mest uppretade honom, att han sjelf släppt den fågel ur buren, för hvars fångst han gjort sig så mycket besvär. Hade han efter Ingeborgs glädjeyttringar ännu kunnat hysa något tvifvel om det snöpliga sätt hvarpå han låtit bedraga sig, skulle de hafva försvunnit vid det fruktlösa resultatet han erfor af de efterspaningar han låt anställa efter den föregifna köpmannen.
Då Tschammer på detta sätt såg hela syftemålet af sin hämdplan förfeladt, lät han anmäla sig hos gamle furst Gagarin.
Lyckligtvis leddes denne mäktige man alltförmycket af sitt menniskoälskande sinnelag och sin djupa menniskokännedom, för att ställa sig den föreskrifna brådskan med fångarnas nedskjutning till efterrättelse. Han visste ganska väl, att czar Petter var lika mån om sitt anseende som ädelmodig och rättvis, som het och uppbrusande till sitt lynne. Derför insåg han ock att de stränga orderna måtte vara en frukt af någon häftig vredesparoxysm, liksom att czarens värdighet och anseende i fremmande regenters ögon, och synnerligast i dens, hvars undersåter det gällde, fordrade några, åtminstone skenbara, motiver till den oerhörda domen, hvarför han redan beslutat att på egen risk uppskjuta dess verkställande intill dess han hunnit inhämta ytterligare befallningar, då general Tschammer infann sig för att anmoda honom i samma ändamål.
