187
Vi vilja icke försöka skildra Staels smärta, liksom det torde vara öfverflödigt säga det hans plats vid bordet förblef tom för aftonen. I stället att dit återvända, fördes han af Hysing till det rum, som en betjent visade vara tillredt för honom och der en säng äfven blef bäddad för Hysing. Här, i ensamheten med sin vän och sin smärta, begärde han att få veta allt, intill den minsta omständighet, som Hysing hade sig bekant om hans maka.
Detta var, såsom vi nyss sagt, ej mycket; men han berättade hvad vi redan känna om förändringen i fångarnes hårda dom, samt det straff som de olyckliga deltagarne i Rühlska rymningsförsöket måste undergå jemte Du Rietz's benådning m. m. — Min smärtsamma befattning hos de dömde under deras sista stunder, deras afsked på exekutionsplatsen och åsynen af det ädla mod, hvarmed de gingo döden till möte, — fortfor Hysing, — hade så uppskakat min själ och mina sinnen att starka nerflidanden kort derpå angrepo mig och nedlade mig på sjuksängen. Så fort jag kom upp och vågade mig ut, var mitt första besök stäldt till er makas bostad. Men döm om min öfverraskning och min smärta, då jag vid inträdet der möttes af lilla Sigrid i djup sorgklädsel, och af värdinnan erhöll den underrättelsen att er hustru för några dagar sedan aflidit omgifven af sin svåger och fru Linston, hvilka, så snart de sett henne sänkas i grafven, åter rest till Kasan.
Staels smärta var för djup att vara högljudd, eller att söka sin lindring i toma utgjutelser. Ingen hörde hur den gisslade hans själ, eller märkte hur den undergräfde hans natur, innan den bröt ut i en hypokondri, som lika mycket tärde på hans yttre som hans inre menniskas krafter.
Staels tillstånd blef snart ett mål för allas deltagande. Den förr så verksamme och nitiske krigarn gick der nu, som en hamn efter en flyktad själ. Ingenting tycktes mer kunna lifva hans ande; han var som död för verlden, eller kanske rättare, var verlden död för honom.
I denna belägenhet, som verkligen fordrar en egen omsorg och behandling, tillbjöd den goda välvilliga grefvinnan honom, att jemte sin vän qvarstanna på Araslöf, hvilket låg inom regementets ståndqvarter, och der räkna sig lika hemmastadd och ogenerad som i sitt eget qvarter.
Lilla Sigrid, som efter Ingeborgs död återkommit till Hysing och fått åtfölja honom vid hans utvexling till fäderneslandet, der han hoppades att icke förgäfves behöfva leta efter milda händer att förtro henne åt, blef icke heller bortglömd af
