Sida:Georg Bogislaus Stael v. Holstein 1854.pdf/202

Den här sidan har korrekturlästs

194

— Hederlige vän! Hvilken hemlighet skulle jag väl fördölja för er! Vet då att jag ändtligen efter mycket motstånd, och sedan jag förbundit mig att af egna medel ersätta förlusten, om de komma att gå förlorade, lyckats få fyra kanoner till min disposition. Ni känner trakten och vet att mellan Elfsborg och Hisingön ligger den lilla klippiga Aspholmen. På denna har den djerfve Thordenskjöld uppkastat ett batteri; och bakom densamma ligger han med sin flotta, framsändande sina kanonpråmar att affyra sina skott mot fästningen och sedan draga sig tillbaka i skygdet af holmens berg. Så ligger han sjelf säker för fästningens skott under det han oupphörligen kan beskjuta den. Nu har jag gifvit befallning att i natt föra mina kanoner ut till det, gent emot Aspholmen på Hisingön belägna Arendahl; och derifrån vill jag i dagningen helsa Thordenskjöld ett godmorgon, hvarvid jag vill se, om han ej skall skrämmas ur sitt säkra kryphål och nödgas lemna oss i fred för alla förnyade försök.

— Låt mig få omfamna er, öfverste, och säga er att Sverige hvarken behöfver frukta envälde eller mångvälde så länge det eger män med sådane hjertan. När hvar och en, såsom ni, lärt sig att ge äran och pligtkänslan högsta makten öfver sitt eget handlingssätt, är det ädlaste och starkast bestående välde grundadt öfver Svea land och Svea folk, och den bäste ande gjuten i dess lif. Gud beskydde er, min öfverste, och gifve sin framgång åt ett så äkta manligt grep!




Och denna af ett varmt sinne uttalade bön, blef icke ohörd. Påföljande morgonen var Thordenskjöld förjagad; Elfsborg, med sin tappra kommendant räddadt, och Stael helsad såsom dess och Götheborgs befriare.




26 Kapitlet.

Då Fredrik af Hessen följande sommarn, såsom Sverges konung, gjorde sin Eriksgata genom sitt nybekomna rike, se vi bland hans omgifning på resan, äfven Stael. — Stora handlingar måste alltid blifva erkända; ty ehuru lågt menniskan än i moraliskt afseende må befinna sig sjelf, bjuder henne dock den allmänna vördnaden för det ädla och goda att skänka det sitt bifall, om icke för annat, så för att derigenom dölja sin egen beskaffenhet. Derför hade Staels nyss anförda handlings-