13
— Så? — — Fullfölj, min kära pastor! Som ni ser, har jag slängt pipan f—i våld för att vara alldeles obehindrad att egna er min uppmärksamhet. Låt höra!
— Utan beroende af band eller lagar är alltid fara värdt att menskliga passionerna skola under sitt fria lopp, liksom lavinen, vexa från ett snökorn till ett berg, som slutligen krossar allt under sin massa Om detta också blir händelsen med kungens äre- och stridslystnad, om det bringar honom till det öfverdådet att en vacker dag vilja, liksom Jakob, brottas med Gud, så blir det väl landets barn som få lida svedan af hans brutna höft. Ser ni, det är vid dessas lott som min egentliga fruktan stannar, och det med så mycket större skäl som de verkligen hafva sig sjelfva att tacka för de lidanden och faror, de redan erfarit och hvaraf de kunna hotas.
— Huru, min bästa pastor, alltså icke enväldet, ert förhatliga envälde? Ni föreställer er då verkligen icke, att allt ondt kommer derifrån och skall på det hemsökas?
— Vet ni kapten, hur jag föreställer mig att det tillgick då envåldsmakten upprättades i vårt af ålder fria land?
— Nej, i sanning, om icke på det sättet, att Gud en gång fann för godt att lägga makten odelad i den starkaste och rättvisaste handen.
— För ingen del! Det var allsicke vår Herre som hade med den saken att göra. Tvert om, var det herr Lucifer, som en gång i fordna dagar tog sig för, att med afundens fackla i ena handen och dumhetens bindel i den andra ge sig in i det gamla goda Svea land. Den förra utkastade han bland de höga, den sednare lade han öfver ögonen på de låga. De förra blefvo nu hvarandras inbördes fiender, hvilka nedtrampade hvarandra, på det hvar och en sjelf måtte klifva högst upp; de sednare deremot trodde sig vara så blinda, att de icke kunde leda sig rätt mellan knutarne af sina egna hem. I detta tillstånd af split, sjelfviskhet och försoffning gjorde de sig alla färdiga för det ok, som i dag kan styra men i morgon förtrycka dem. Men ser ni, “dermed någon syndar dermed varder han plågad”, och det är denna dom som står fruktansvärd öfver folket.
— Svenska folket har dock namnet för sig att vara ett tappert och ädelt folk, och med en konung, som deras, har det en ärorik framtid.
— Det der är ett smicker, hvarvid det snart blir så insödft, att det knappast tror sig ha något mera att eftersträfva, Låt bli att upprepa det! Det lemnar inga goda frön efter sig!
