206
fienderna och beskyddarena beträffar, hafva vi oss om dem ingenting bekant. Men den lön som väntade den tappre och ädle general Horn var, att vid fångarnes hemkomst återfinna alla sina fyra döttrar, gifta med svenska officerare, och sedermera dela sin ålderdom mellan dem, i deras lyckliga hem, och se förhoppningsfulla slägten uppvexa för kommande tider, och i deras sinnen inplantera vördnaden för de fosterländska dygder, som utmärkt hans dagar och hans lif.
Hvad vår vän Hysing angår, så gjorde återseendet af “lilla Sigrid,” efter trenne års skilsmessa, på honom ett ganska eget intryck. Hon hade nu vext upp och blifvit en femtonårig flicka, i hvars väsende icke allenast inflytandet af det vackra qvinliga efterdöme, som de sednare åren ställt henne för ögonen, tydligen lät förmärka sig, utan äfven en fri, obehindrad utveckling af de vackraste och lyckligaste naturgåfvor. Så var hon på en gång täck och god, med glättighet i sitt lynne, men en djup känsla för lifvets allvar och högre fordringar, samt derjemte begåfvad med en intelligens som tillegnat sig allt hvad den tiden förstod med qvinlig bildning, och först och sist en gudsfruktan som adlade alla andra insigter.
Huru det tillgick, det må läsaren sjelf göra sina gissningar öfver, men det vissa af saken är dock, att hennes och Hysings känslor för hvarandra, under deras sammanvaro på Araslöf, öfvergingo till den form, hvaraf en kärleksförklaring och ett ja blef det närmaste resultatet, och det lyckligaste äktenskapslif i prestgården i Eskilstuna det följande.
