24
telser på en illa rådbråkad svenska, men med utseende af att tro sig imponera genom sitt välde öfver språket, befallde den ene af soldaterna Ingeborg att lemna sin far, och fattade henne dervid i armen, såsom för att förtydliga sin mening.
— Nej, låt mig stanna! Det är min far, och jag vill dela lidandet och eländet med honom!
Horn tryckte henne ännu en gång till sitt bröst, kysste hennes panna och sade: — Det kan icke få ske, mitt barn. Men var lugn för din fader! Han lider för sin pligt och sitt fädernesland. Det är mannens lott och mannens ära. Lär dig att älska ett fosterland, hvilket i honom egt en klanderfri försvarare, och måtte du en dag förstå, att det för sin välfärd lika väl behöfver ädla qvinnor som ädla män!
Nu ryckte soldaterne Ingeborg ur Horns armar. Det var någonting obeskrifligt hjertslitande i denna skilsmessa, som nödvändigheten föreskref och kärleken motsatte sig. Men soldaterna hade endast hjerta för den inkräktning, som ett uppehåll i tjensten gjorde på deras rätt till delaktigheten i det sjelfsvåld, hvartill den vunna segern berättigade dem likasåväl som deras kamrater.
Då Horn besinnade faran för sin dotter att ensam, utan ögonmärket af hans ledande fotspår, vända tillbaka, genomströmmades han af en hemsk oro. Den englavakt, som följer barndomen på oskuldens vägar, tycktes honom här tvifvelaktig, midt ibland en förvildad menniskomassas tygellösa oordningar. Det enda medel, hvarigenom han kunde betrygga henne, visade sig för honom i försöket att afvinna roflystnaden hvad han förgäfves skulle begärt af menskligheten. Han vände sig derför till den af soldaterna som låtit höra sin kännedom i svenskan, lade Ingeborgs hand, tillika med några dukater i hans, och sade: — Till general Tschammers qvarter. — Derpå kysste han ännu en gång sin dotter och hviskade: — Måtte Herran beskydda dig, och gudsfruktan, mod och ståndaktighet bli ditt hjertas och din lefnads prydnad! —
Sedan Horns fängelse — der han i tolf dagars tid qvarhölls, utan annan spis än vatten och bröd, och utan att få hemta ett enda andedrag frisk luft —[1] blifvit väl igenbommadt, permitterades soldaterna, hvarpå underofficeren aflemnade nycklarne på behörig ort.
Emellertid följde Ingeborg sin ledsagare, visande honom vägen, emedan hon kände den vida bättre, såsom bekant med
- ↑ Historiskt.
