25
alla stadens delar. Då de kommo på vindbryggan öfver grafven, som omgaf gamla stadens murar, och skilde denna från den utomkring ligande nya staden, der Tschammer hade sitt qvarter, omgafs hennes följesven af en hop kamrater, i hvilka hon igenkände bödlarne från kyrkan. De åtbörder som åtföljde den glädje, hvaraf de nu syntes intagne, och den förtrolighet de visade, ingaf Ingeborg nästan lika mycken fruktan som hon erfarit vid deras grymhet. Det handlade ej heller om någonting mindre, än att bjuda sin påträffade värdige kamrat med sig på en våldgästning, den de hade i sinnet att företaga, i en källare, der de vädrat upp en särdeles kostlig och välsmakande laddning för deras törstande strupar.
Lockad och dragen af en så oemotståndlig frestelse, utgjöt sig Ingehorgs ledsagare i harm öfver att vara hindrad af “den f—de flickbytingen” från att ögonblickligen kunna efterkomma kallelsen.
— Hvad f—! — utbröt under ett bredt, rått skratt en af soldaterna i hopen — har du fått på orderna att vara barnpiga för våra fienders ungar? En hygglig kommendering, min själ!
— Bytingen skall föras till general Tschammer.
— För tusan! Det är just en af de ungarne, som generalen nyss ryckte oss ur klorna — sade en annan af soldaterna, i det han skarpt fästade sina ögon på Ingeborg. — Men hur f— har generalen kommit att lemna henne åt dig?
— Generalen, säger du! Åh nej, det är af hennes egen far hon är mig anförtrodd.
— Af hennes far — — Vid S:t Niklas! En större åsna har aldrig stått i ledet än du. Hvilka förpligtelser har väl du att motsvara hennes fars förtroende?
— Jag har fått min hederliga betalning.
— Bra för dig, min gosse lilla! Soldater behöfver sina extra rationer. Gör dig fort fri och ledig.
— Om flickan träffar generalen och sqvallrar ur skolan blir jag olycklig; ty det går lätt för honom att få reda på mig, såsom en af dem som förde hennes fader i sitt fängelse.
— Sqvallra, säger du! Hvem f— behöfver utsätta sig för sqvaller? På hufvet med henne i grafven! Der är djupt nog för att dränka kattungar.
Det vexer en giftig blomma i Indien, om hvilken man berättar, att om dess skugga faller på ett sofvande barn, öppnar det aldrig mer sina ögon för ljuset. Utan att sätta tro till en bokstaflig sanning deraf, kan väl ingen förneka att den rena bar-
