46
— Furstinnan mår fullkomligt väl, och är sig alldeles lik. När ni får se henne, skall ni tro att det blott är två dagar i stället för två år ni varit borta, eller rättare, ni skall tro att hon blott varit inne i sin budoir och smakat på ett nytt lifselixir, så föryngrad är hon.
— Fördömda vanvetting!
— Fröken Natalia…
— Håll din pladdrande tunga.
— Fröken Ingeborg… Men ni befaller mig ju hålla min tunga? Naddin är van att lyda. Förgäfves min general skall ni mera försöka att få ett enda ord af mig. — Och med dessa ord räckte han under en förfärlig grimas ut sin tunga och sammanpressade den mellan sina hvita glänsande tänder.
— Tala! — utbrast generalen.
— Denna befallning ger mig alltså tillåtelse att få skynda till furstinnan och fägna henne med underrättelsen om er ankomst. Och, min general, ni skall icke fem minuter behöfva vänta på hennes omfamningar.
— Tror du inte man kan resa galgar för små narrar?
— Åh jo, emedan det hör till verldens uppochnedpåvanda gång att aldrig lemna småsakerna ogjorda för de stora. Men tror ni min general, att de små narrarne låta skrämma sig, då de mot en stor mans vrede kunna sätta en mäktig dams beskydd? — och med dessa ord kilade han korridoren framåt, tills han försvann genom en dörr vid dess slut.
— Fördömda byting! — brummade generalen efter honom. — Men slug är han och man måste ha honom på sin sida, om man vill bli väl underrättad om tecknens betydelse.
8 Kapitlet.
Underrättelsen om Staels vistande på slottet i Gagarins sällskap, och om det missöde, som der qvarhöll honom och gjorde honom till ett mål för allas deltagande, var föga fägnande för generalen. Han fruktade, och icke utan skäl, att den unge svensken, skulle, genom det intresse som gemensamheten af fädernesland och fångenskapens öde, måste uppkalla, i förening med det, som en ädel personlighet och bevisade tjenster aldrig underlåta att ingifva, på Ingeborgs hjerta hafva gjort ett intryck, som han fann afundsvärdt för hvarje dödlig. För öfrigt
