53
— Du har då trott dig finna att fröken Ingeborg älskar Stael von Holstein?
— Lika visst som jag tror att hon bär ett qvinnohjerta i sitt bröst, så vida ers durchlaucht annars icke skulle se illa derpå.
— Visst ickel Och jag vill till och med åt dig anförtro ett uppdrag, med afseende derpå, som ingen annan kan utföra.
— Det skulle på det högsta smickra mig, ifall jag icke alltförväl hade mig bekant, att dårskapen helst väljes till handtlangare vid de vigtigaste ärenden.
— Jag vill nemligen, att både Ingeborg och Stael skola lära känna att jag vill vara en vän och beskyddare af deras böjelse för hvarandra, och att de kunna räkna på mitt ädelmod som en sköld, hvarunder de kunna vara trygga. Men som min värdighet förnekar mig att sjelf gå dem tillmöte med en sådan uppmuntran, kan den icke lämpligare komma dem tillhanda än genom din priviligierade frispråkighet. Du torde nu förstå ditt uppdrag.
— Så till punkt och pricka som ers durchlaucht kan önska det, Ni vill med ert ädelmod föreställa den kruka, ur hvilken ni tillåter mig droppa olja i deras kärleks låga, och var säker, ädla furstinna, att er narr skall veta utföra sitt uppdrag så…
— Jag hör att du förstått min befallning.
Åter skrattade Naddin rätt hjertligt når han befann sig ensam och utbrast:
— Ädelmod, o, du stora skugga af en liten kropp, hur du kryper ihop och försvinner då denna synes under sanningsljusets middagshöjd! Hvad betyder ditt prunkande namn här? Svartsjuka och begär att göra sig en fruktad rival qvitt — — Ha, ha, ha! Kunde da ock, arma furstinna, förvisa den sista sköna qvinna jorden bär undan din mans ögon, skulle du dock aldrig återfå den spira, som ungdomen och hjertats egenskaper för alltid ryckt dig ur händerna. Men på din narr kan du lita. Han skall icke uppfylla en enda prick af din befallning, för att icke blotta din svaghet och lägga strå på kärlekens vägar.
