Eller du fordrar din plats ibland de stjärnor som styra
Sent framskridande månaders gång, där Erigone lämnat
Rum åt sin följares klor, och den brännande Skorpionen
Armarne åt sig drar, att vidgad rymd dig förunna.
Var du ock helst maktägande blir, (ty Tartari rike
Måtte ej smickras av hopp att du önskar bliva dess konung,
Fastän Elysii fält med beundran av grekerna prisas,
Och Proserpina ej vill lyss till ropen från modern)
40Främja det dristiga verk jag begynt, och giv mig ditt bistånd;
Kom och behjärta med mig villfarande odlares blindhet,
Och vänj örat från nu vid löften och dyrkares anrop!
Strax när våren är tänd, när drivan på snöiga fjällar
Löses i floder och myllan igenomträngs av Zefyren,
Då är det tid, att dragaren spänd för plogen må sucka,
Och att i fårorna nött billjärnet må blänka mot dagen.
Bäst uppfyller den åker sin giriga brukares önskan,
Som två somrars sol och tvenne vintrar fördragit.
Fulle av överflödande skörd då rämna hans lador.
50Innan ett okänt fält likväl blir skuret av järnet,
Fordras att föra till råds så vädren som himmelens skiften,
Var och en orts uråldriga bruk och naturliga daning,
Och vad din jord är böjd att bära och vad hon förnekar.
Här är hon bördig av säd, där gynnar hon växten av druvan,
Annorstäds trädfrukter och gräs som fostra sig självmant.
Tmolus dig sänder till gärd den välluktspridande saffran,
Indien elfenben och rökelse veka sabeer,
Nakna kalyber stål, och Pontus gällen av bävern,
Och epiroterna ston att Elidens palmer förvärva.
60Sådant med fast förbund och med evigt gällande lagar
För vart ställe naturen bestämt, alltsedan i världens
Öken Deukalion först utströdde de stenar, av vilka
Människans hårda ätt stod opp. Är därföre åkern
Rik på fetma, välan! I de första månar av året
Välv med härdiga dragares kraft dess kokor i dagen,
Att av den dammande sommarens sol dra torka och värma.
14
