330Skälver vid dönet, och djuren fly, och människan dignar
Förödmjukad av skräck. Behärskarn krossar med blixten
Nu Ceraunernas rygg, nu Atos och Rodopes hjässa.
Vädren fördubbla sitt gny och det störtande regnet sitt flöde,
Lunden brakar av stormarnes våld, och stränderna tjuta.
Fruktar du detta, bese då stjärnors och månaders omlopp!
Vart på himmelens valv den kalla Saturnus sig vänder,
Eller vad krets Cyllenii eld nått opp i sin irrfärd.
Främst giv gudarne ära, och bär åt den mäktiga Ceres.
Årliga offers gärd i det gröna förfriskande gräset,
340Först när vintern har flytt och himlen renas av våren.
Sötast är då ditt vin, och feta lammen i hjorden;
Sömnen är ljuv; och täta på bergen skuggorna falla.
All den ungdom som pryder din bygd förena till andakt!
Gå, i mjölk och i vin låt lösas honungens kaka;
För tre varv kring grödornas fält det blidkande offret!
Hela kören må följa dess tåg och med glättiga röster
Kalla gudinnan ned till landets boningar. Ingen
Driste sig heller att föra sin skära mot mognade säden,
Förr'n han, om tinningen krönt med ekens kvistar, för Ceres
350Okonstlat utfört dansens steg och sångerna sjungit.
Men, att du säkrare måtte förut av bådande märken
Känna så nederbörd, som den kyliga blåsten och torkan,
Uppdrog Jupiter själv åt den skiftande månan att giva
Tecken, både när stormarnes våld skall saktas, och herden
Varnas att hålla sin hjord i närmare bete till stallet.
Liksom med anad skräck för de stigande vindarne, sunden
Antingen hävas av svall, och högt från de skogiga bergen
Höres ett dystert brak; eller vitt genskallande stränder
Höljas av skum, och ur lunderna sprids en suckande susning.
306När fiskmåsarne fly med hastad färd ur dess sköte,
Vågen skonar ej mer i sin vrede den buktiga kölen,
Fyllande hela stranden med skrän, eller svärtorna lämna
Havet, sitt hem, och leka på sanden, eller när hägern
Träsken försakar och högt mot molnen lyfter sin vinge.
Sida:Georgica 1967.djvu/25
Den här sidan har korrekturlästs
23