Skola den dagen och de som ända till månadens fyllnad
Följa, förutan regn och utan stormar förflyta,
Och sjömännen sin lovade gärd på stranden betala
Dig, Panopea! och Glaukus och Inos son Melicertes.
Solen, så väl då den stiger på fästet som döljes i havet,
Skänker ock förebud. Osvikligen följa de solen,
440Både i morgonens stund och när stjärnorna tändas i rymden.
När den i uppgångstimmen är höljd av skiftande fläckar,
Eller med strållös glob halvklar framskymtar ur molnet,
Må du befara regn, ty Notus hotar från havet
Både din säd med fördärv och din hjord och de lummiga träden.
Men när ifrån dess förborgade klot utbrytande strålar
Spridas emellan delade moln, eller när ur Titoni
Saffranfärgade bädd Aurora bleknande stiger,
Ack, av revornas blad då skyddas druvan förgäves
Mot den av hagel dräktiga skur som smattrar på taken.
450Detta med säkrare följd må fästas i minnet, när solen
Sänks mot Olympens bryn: ty över dess strålande anlet
Skåda vi då ej sällan ett flor som skiftar av färger.
Mörkblått bådar det regn, eldfärgat orkaner från öster.
Blandas de fläckar som solen betäckt med blossande rodnad,
Räds, att i rysligt förbund störtregnet och stormen tillika
Sprida förhärjning och skräck. Den natten råde mig ingen,
Mig åt havet förtro och förtöjningen lossa från landet.
Är däremot solrundeln klar, när den nalkas med dagen,
Eller med dagen flyr, ovädren du fruktar förgäves.
460Nordans renade fläkt skall susa i lundernas kronor.
Äntlig, vad aftonen sent medbringar och vadan de torra
Skyarne sändas och av den våta sunnan beredas,
Solen säger förut. Vem är som vågar beskylla
Solen för svek? Den dolda försåt och stämplade uppror
Ofta även har röjt och de hemligt jäsande krigen.
Delande sorgen med Rom, då Cesar rycktes i graven,
Dystert i sorgens dräkt den svepte sitt lysande huvud,
Och för en evig natt lät det brottsliga släktet förskräckas.
26
