Sida:Georgica 1967.djvu/29

Rysliga tecken likväl av jorden själv och av havet.
470Och av förhatliga fåglar och olycksbådande hundar
Gåvos vid samma tid. Hur ofta sågo vi Etna
Gjuta sin brännande flod omkring Cyklopernas bygder,
Spruta glober av eld och slunga glödgade hällar?
Stridande vapens brak ur skyn av Germanien hördes;
Av ovanliga skalv stod alpiska fjällen i sviktning;
Djupt ur de tysta lundernas famn förfärliga röster
Trängde, och bleka hamnar man såg omsväva i nattens
Dystra sköt; med människospråk nu hjordarne talte;
Nu stod älven stilla; vad skräck! Nu rämnade jorden;
480Elfenbenet grät; i templet svettades kopparn.
Flodernas kung Eridanus drog med brusande virvel
Skogar omkull; i sitt svall han hjorden tillika med stallet
Släpade bort från härjade fält; inälvorna spådde
Endast fördärv, och siarn av hotande fibrer förskräcktes.
Brunnarnes ådror, av blod besmittade, väckte bestörtning,
Och nattstillan i städerne bröts av tjutande vargar.
Aldrig i rikare mängd på den klara himlen vi skådat
Ljungeldssken och hotande bloss av bistra kometer.

Därföre sågo Filippis fält Roms söndrade härar
490Återigen varann med lika vapen föröda.
Gudarne funno ej hårt att Emathiens bygder och Hemi
Av medborgerligt blod två gånger sin bördighet drogo.
Se, en dag skall komma, då här i odlade fåror
Åkerbrukaren under den mullomvälvande plogen
Klingor finner och spjut av rostens frätning förtärda,
Stöter sin tunga harv mot den tomma förvittrade hjälmen,
Och i en rubbad grift beundrar de väldiga benen.

Roms förgudade hjältar och fäder, Qvirinus och Vesta,
Du som Roms palats och den tusciska Tibern bevarar,
500Neken åtminstone ej oss denne ynglingens bistånd
I en förbistrad tid! Det laomedontiska Trojas
Skuld vi till fyllest betalt med blod i ymnighet gjutet.
Redan, Cesar, dig himmelens borg missunnar åt jorden,

27