Tredje sången
Dig ock, mäktiga Pales, och dig, amfrysiska herde,
Ägnas min röst och er, Lycei skogar och bäckar.
Vanan förnött de ämnen till sång som fängslade fordom
Lyssnande sinnen. Vem är som ej känner Eurystei hårdhet,
Eller Busiris' hatade namn och blodade altar?
Vilken ej pilten Hylas, och dig, latoniska Delos,
Eller Enomai dotter och hästarnes tämjare Pelops
Som bar skuldran av elfenben? Jag söker en annan
Väg att höja min flykt och sväva på prisande läppar.
10Sparas mitt liv av ödet, så går jag den förste att med mig
Hem till min fädernesbygd från Helikon muserna föra.
Först av min hand idumeiska palmen skall Mantua räckas,
Och på dess gröna vall uppresas ett tempel av marmor
Nära vid floden, där rik på vatten i långsamma bukter
Mincius irrar med brädden höljd av den böjliga säven.
Mitt i templet Cesar skall stå och vara dess skyddsgud.
Honom till ära, jag segrande vill, kringstrålad av purpur,
Hundrade fyrspannsvagnar till kamp ge vingar på stranden.
Ryckt från Alfei strand och Molorki lunder, skall Hellas'
20Ungdom församlad hit, med tävlan fresta sin styrka.
Med min hjässa bekrönt med löv från olivträdet skurna,
Går jag att prisen skifta, jag går att föra till templet
Högtidståget med fröjd att skåda de slaktade offren,
Skåda den rörliga scenen förbytt, och dess förlåt av purpur
Hävas i höjden av där, med konst, invävda britanner.
Gangaridernas strid och Qvirini segrande vapen
Skola i elfenben och i guld på portarne bildas;
Nilen även, som svallar av krig med flödande vågor,
Och skeppssprötens metall som pryder den resta kolonnen;
30Asiens kuvade städer jämväl, och kuvad Nifates,
Och den med omvänd pil försåtligt flyktande partern,
Tvenne ur skilda fienders våld förvärvda troféer,
Och en fördubblad triumf från skilda stränder av havet.
Huggen i parisk sten skall andas i levande bilder
All Assaraci ätt, och namn som av gudarnes konung