Sida:Georgica 1967.djvu/75

Glad av de gynnande tecken hon ser, begynner hon åter:

“I den neptuniska vågen vid Karpatos vistas en spåman,
“Proteus, av mörklätt färg. Ett par tvåfotade hästar
“Med fiskstjärtar han styr för sin vagn, kringfarande havet.
390“Denne Emathias hamnar just nu och Pallene, sin hembygd,
“Återser. Vi nymfer och själve den åldrige Nereus
“Ägnat honom vår vördnad; ty klart är lagt för hans öga
“Allt vad som var, som är, och som snart beredes att bliva.
“Så var Neptuni behag, vars gräsliga hjordar på djupet
“Och ohyggliga sälar hans kall det blivit att vakta.
“Denna du måste, min son, med fjättrar belägga. Han skälet
“Skall då förkunna till smittan, och väg till läkedom bana.
“Brukas ej våld, förbliver han stum. Han aldrig av böner
“Står att bevekas, med makt och bojor måste han tvingas,
400"Och hans förvillande svek omsider av dessa besegras.
“Så snart middagssolen har spritt från fästet sin låga,
“Växterna brännas av törst och djuren fröjdas av skuggan,
“Ämnar jag föra dig själv till de rum, där den gamla ur vågen
“Tröttad stiger och, sänkt i slummer, lättar din seger.
“Dock, den stund i ditt våld han faller och slutes i fjättrar,
“Vet, att i bistra gestalter förbytt han söker dig dåra!
“Fasansfullt vildsvin han blir, ohygglig tiger och även
“Fjällig orm och med gyllene man försedd lejoninna.
“Än som en sprakande eld uppblossar han vild, att ur fängslet
410“Bryta sig lös; än rinner han undan i strömmande vatten.
“Dock, ju mer han fördubblar sin list och skiftar sin skapnad,
“Honom med kraftiga band, min son, dess hårdare kringslut,
“Tills av förvandlingar trött han återställes omsider
“I den gestalt han sågs, när sömnen betäckte hans öga!”

Så hon sade och göt ambrosias flytande vällukt
Över den älskade sonens kropp. Hans krusade lockar
Doftade ljuva ångor ifrån sig. Förfriskande styrka
Fyllde hans lemmar, och mod hans själ. En grotta är rundad
Djupt i ett utfrätt berg, mot vilket den stormiga vågen
420Brusande slår, och sin delade flod åt sidorna sprider.

73