Sida:Georgica 1967.djvu/79

Störtade ned, och löste den kluvna vågen i fradga.
530Icke Cyrene så, hon nalkas den bävande sonen.
“Fatta“, säger hon, “tröst, och sorgen slå ur ditt sinne!
“Skälet till smittan är klart. De nymfer i lundernas skugga
“Som med Eurydice trädde i dansen, i sorgens förtvivlan
“Skickat fördärv till de bi du vårdat. Sök dem försona!
“Gå att med offer och bön de milda napéerna blidka!
“Lätt de bevekas till gunst av löften, och stilla sin vrede.
“Nu på vad sätt din fred skall göras, vill jag förklara.
“Gå till din hjord! Välj fyra de skönaste oxar ur flocken,
“Där på Lycei grönskande rygg de hämta sin näring.
540“Välj ock ett jämlikt tal av aldrig okade kvigor,
“Och vid gudinnornas hus bygg altar lika till antal!
“Sedan ett helgat blod av offren flutit för kniven,
“Må du i lundens förvar de slaktade kropparne lämna.
“Men när den nionde morgonens glans uppstrålar på fästet,
“Orfeus skänk en begängelsegärd av den sövande vallmon,
“Och av ett får som är svart; och, åter besökande lunden,
“Blidka Eurydices maner jämväl med blod av en kvigkalv.“

Sonen ej dröjde sin mors befallning att lydnad bevisa.
Strax till templet han gick och reste de altar hon bjudit,
550Gick till sin hjord och valde där fyra de skönaste oxar,
Jämte ett lika tal av aldrig okade kvigor.
Därpå, när nionde morgonens glans uppträdde på fästet,
Orfeus bar han försoningens gärd och trädde i lunden.
Si, där stod för hans blick ett förvånansväckande under!
Skaror av bin ur oxarnes re'n av förgängelsen tärda
Kroppar svärma och surra ur buk och rämnade sidor.
Lika väldiga moln de samlas i toppen av trädet,
Hängande ned därifrån i klasar på böjliga grenar.

Detta om jordens bruk, om de tama djuren och träden,
560Sjöng jag då Cesars mäktiga hand vid den djupa Eufrates
Skakade krigets vigg och skänkte de lydiga folken
Milda lagar och väg sig själv till Olympen beredde.

77