Den här sidan har korrekturlästs
| 466 ff. |
samman denna sin kavalkad. |
| 470 | Olycksbådande: genom sitt ylande. |
| 472 | Cykloperna smidde i Etna Jupiters blixtar; deras bygder kan syfta på Sicilien ö. h., vars urinnevånare cykloperna påstods vara. |
| 481 | Eridanus = Po. |
| 483 f. | Inälvorna: offerdjurens. |
| 489 ff. | År 48 f. Kr. hade inbördeskrigen verkat vara slut genom Cesars seger över Pompejus vid Farsalus, men sex år senare avgjordes nästa inbördesfejd vid Filippi med Octavianus' och Antonius' seger över Brutus och Cassius. Filippis fält: omskrivning för Balkanhalvön (Filippi ligger i Thracien, Farsalus i Thessalien, Emathiens bygder är Macedonien och Hemus är bergskedjan Balkan, Thraciens nordgräns.) |
| 498 ff. | Formelartad anropan av Roms skyddsgudar. Qvirinus = det namn Romulus, Roms grundläggare, dyrkades under sedan han upptagits bland gudarna. Vesta (i or. moder Vesta): i hennes tempel förvarades den heliga elden, vaktad av de jungfruliga vestalerna, och palladiet, den bild av Pallas (Minerva) som förts med från Troja och var Roms främsta talisman. Tibern kallas tuscisk därför att den rinner upp i tuscernas land (nuvarande Toscana). Ynglingen (= Cesar i v. 503) = Octavianus. Den skuld som den trojanske kungen Laodemon en gång i urminnes tider ådrog sig gentemot gudarna, har alltså dessa aldrig upphört att utkräva hämnd för även på de Trojas senfödda ätteläggar som romarna utgör. |
| 509 | Eufrat och Rhen står som det romerska väldets yttersta gränser i öst och väst, där kriget mot parter och germaner var ständigt aktuella. |
| II:7 | Koturn = en sorts halvhög, mjuk stövel som Backus (här med tillnamnet Leneus, vinpresskarets gud) och hans följeslagare bar; uppmaningen att dra av sig denna innebär här också att Vergilius nu lämnar den höga stil som har behärskat slutet av första sången. |
| 12 | Genista = ginst (Spartum junceum). |
| 18 | Cerasunti träd = körsbärsträd. |
87
