Den här sidan har korrekturlästs
140 ff. 

gyllene skinnet. Jason tvang dessa eldsprutande oxar att plöja och dödade draken som vaktade skinnet [Adlerbeths pluralis är väl ditsatt för att ge ökad monstruös effekt eller för att ge symmetri med oxar]; han sådde dess tänder och dräpte de krigare som omedelbart växte upp ur dessa. Mot denna negativa bild skall alltså den följande skildringen av Italien avteckna sig desto positivare.

143 Massisk = från berget Massicus i Campanien.
146 f. Clitumnus = flod i Umbrien vars stränder var berömda för sitt bete; en kult av Jupiter Clitumnus fanns vid dess källa (därav “helig” om dess vatten).
149 ff. Denna skildring är fylld av beståndsdelar som är fasta ingredienser i beskrivningar av guldåldern (jfr 1:125 ff.!): den eviga våren, de dubbla födslarna, den lyckliga avsaknaden av vilddjur etc.
159 f. Larius = Lago di Como; Benacus = Lago di Garda.
161 ff. Syftar på den “juliska hamnen” (vid Baiae i Puteolibukten, med förbindelse med sjöarna Lucrinus och Avernus), som Octavianus lät anlägga år 37 f. Kr.; detta hamnbygge räknades som ett av den nya tidens storverk.
169 f. Efter folkstammarna följer här enskilda hjältegestalter; höjdpunkten är alltså Octavianus som i fjärran östern säkrar Roms världsherravälde.
173 Saturniska jord = Italien, som härigenom närmast blir till ett religiöst begrepp; när Saturnus härskade rådde guldåldern (jfr. 149 ff.!).
174 Konst: d. v. s. bondens.
175 Källor: musernas.
176 Askreisk = från Askra, den ort i Beotien där Hesiodus, den äldste bondediktaren, var född.
181 Minervas skog: se v. 18 f. i Första sången.
182 Oleaster= det vilda olivträdet (Olea Europaea).
192 ff. Till offerceremonierna hörde flöjtmusik, här utförd av en etruscer.
197 Får och ull från Tarentum prisas i tidens fackböcker.
198 Efter slaget vid Filippi (41 f. Kr.) tilldelades Octavianus' veteraner jord i norra Italien, i trakten kring Mantua, Vergilius' barndomsbygd.
89