är äfven den närmaste delen af bröstet naken. Trots detta är äktenskapet hos dem mycket strängt, och intet i deras seder torde vara mera prisvärdt. Nästan ensamma bland alla barbarer nöja de sig med en hustru, med undantag af några få, som dock icke af sinnlighet hafva flere hustrur, men på grund af sin framstående ställning kringsvärmas med flere äktenskapsanbud.
18. Hemgift bringas icke af hustrun åt mannen, utan åt hustrun af mannen. Föräldrar och släktingar äro närvarande och pröfva gåfvorna, som ej äro valda efter veklig kvinnosmak eller för att pryda bruden med, utan utgöras af kreatur och en häst i full mundering och en sköld tillika med framja och svärd. Mot dessa skänker erhålles hustrun, och hon själf å sin sida ger ock mannen något till hans vapenrustning hörande. Detta anse de såsom det fastaste band, såsom en hemlighetsfull invigning, ja såsom äktenskapets gudomlighet. Och för att hustrun icke må anse sig stå utanför tanken på krigiska idrotter och krigets öden, så påminnes hon genom själfva ceremonien vid äktenskapets ingående, att hon kommer till mannen såsom kamrat i hans mödor och faror, bestämd att lida och våga i fred som i krig detsamma som han. Detta förkunna henne de hopokade oxarne, den rustade hästen, de skänkta vapnen. Så måste hon lefva, så måste hon dö. Hon vet, att hon mottager något, som det gäller att lämna i okränkt värdighet åt barnen och som sonhustrur i sin ordning skola mottaga och öfverlämna till barnbarnen.
19. Med sin ärbarhet skyddad lefva de sålunda sitt lif utan att fördärfvas af några skådespelens förförelser eller gästabudens retelser. Hemliga bref känna män som kvinnor lika litet till. Ytterst få äro trots den stora folkmängden äktenskapsbrotten, för hvilka straffet följer omedelbart och är öfverlämnadt åt mannen: med afskuret hår och i blotta underklädnaden jagas äktenskapsbryterskan i släktingärnes närvaro ut ur huset af mannen, som sedan med
