blodsfränder, ju flere släktingar genom svågerlag man har, dess mera omhuldad och aktad är ens ålderdom, och barnlöshet medför där inga fördelar.
21. En faders eller blodsfrändes fiendskap såväl som vänskapsförhållanden är man tvungen att öfvertaga. De fortfara dock icke att vara oförsonliga; äfven mandråp kan försonas med ett visst antal nöt och fä och mansboten mottages af hela familjen — en allmännyttig inrättning, så mycket mer som släktfejder äro farligare där frihet råder.
Åt samkväm och gästning är intet folk så häjdlöst hängifvet. Att vägra en människa, hvem det vara må, tak öfver hufvudet anses gudlöst; hvar och en mottager en sådan efter råd och lägenhet med en riklig måltid. När välfägnaden tryter, blir den, som nyss varit värd, vägvisare och ledsagare till ett annat härberge. Utan någon inbjudan går man blott till nästa hus, och detta gör ingenting: de mottagas där med lika vänlighet. På känd och okänd gör man ingen skillnad i fråga om gästvänskap. Om gästen önskar något, då han drager bort, kräfver seden, att man ger honom det, och lika obesvärad är man själf i att begära. De tycka om gåfvor, men hvad de gifvit räkna de sig ej till godo, och lika litet anse de sig förbundna af hvad de fått.
22. Samlifvet mellan värd och gäst är angenämt. Så snart de vaknat ur sömnen, hvilken de ofta draga ut långt fram på dagen, taga de sig ett bad, ofta varmt, enär vintern hos dem upptager större delen af året. Efter badet intaga de en måltid; hvar och en har sin särskilda plats och sitt eget bord. Sedan bege de sig till sina göromål och lika ofta till gästabud, alltid väpnade. Att dricka hela dygnet om hålles för ingen såsom en skam. Ofta förekomma, såsom naturligt är bland druckna, gräl och bråk, och dessa sluta sällan med blotta okväden, oftare med blodsutgjutelse och dråp. Men äfven om fienders försonande med hvarandra, om ingående af svågerskap, om val af höfdingar, ja om
