Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
33

sina vapen, mången också sin häst med sig på bålet. En torfhög bildar grafvården; uppförande af höga och mödosamt byggda vårdar till de aflidnes ära vilja de ej veta af såsom tyngande för dessa. Klagan och tårar lägga de snart bort, sent sorg och saknad. Kvinnorna höfves det att sörja, männen att minnas.

Detta är hvad jag i allmänhet erfarit om samtliga ger­maners ursprung och seder. Nu vill jag redogöra i hvad mån de särskilda folkens inrättningar och bruk afvika ifrån hvarandra samt hvilka stammar öfverflyttat från Germanien till Gallien.



28. Att gallerna fordom varit den mäktigaste parten, det berättar en den tillförlitligaste sagesman, nämligen den förevigade Julius, och i följd däraf är det troligt, att äfven galler gått öfver till Germanien. Ty huru obetydligt var ej det hinder, som floden utgjorde för hvarje folk att, allt eftersom det kommit till makten, intaga och byta om bo­ningsplatser på herrelös och ännu icke af något rikes makt afskild mark. Alltså innehade helvetierna landet mellan Herkyniska bergen och floderna Rhen och Main, bojerna det längre bort liggande landet, bägge keltiska folk. Namnet Boihaemum lefver ännu och pekar på landets gamla historia, ehuru invånarne blifvit andra. Men huruvida araviskerna utvandrat från oserna till Pannonien eller oserna från araviskerna till Germanien, alldenstund de ännu ha samma språk, inrättningar och seder, är ovisst, då ju under den forna likheten i fattigdom och frihet bägge flodsidorna erbjödo samma fördelar och olägenheter. Treverer och nervier ligga till och med i stolt täflan om anspråken att vara af germansk börd, i tanke att genom denna ärofulla härstamning skilja sig från all likhet med de kraftlösa gallerna. De folk, som bo på själfva Rhenstranden, äro otvifvelaktigt germaner: vangioner, triboker, nemeter. Äfven ubierna, ehuru de gjort sig förtjänta af att bli romersk

koloni och efter dennas grundläggarinna hellre kalla sig

3