Vår gamla fana.
Från käbbelstridens nesa är du tvagen,
och fläcken i ditt hörn nu bort är tagen.
Nu kan, som förr, du åter vaja ren.
Nu svenskens hjärta får de gamla slagen,
och svenskens öga får ett högre sken.
Du mödorika, ärofulla fana,
som fått oss förr till världens hjältar dana
och alltid, alltid haft din trogna vakt!
Nu led oss åter in på segerns bana
och gif vårt härtåg fädrens fasta takt!
Af oväns krutrök svärtas nu ej fliken.
Vi gå till storms mot andens mörka riken,
mot väld och vrånghet inom egen gräns.
O, när oss kraften kännes undanviken,
då, blåa duk, för tröttad kämpe gläns!
Och vig vårt Sverige in till rättens lycka,
att ock en blusman vill till mun dig trycka,
att ock den ringe nämner dig som sin.
Ja, fläkta bort, hvad lömskt oss längtar stycka,
och fläkta brödrasinn i folket in!
