Den här sidan har korrekturlästs
GEYSER 21
De gästerna enkla på »Gröna Lund»,
som fauner och nymfer i grönan lund
så såg du dem an,
och storbarns-naturen du hos dem fann.
Ty ur deras hjärtan en melodi
du hörde bland sorl och skratt;
och den var från tungans missljud fri,
och den melodi'n tog du fatt;
se'n härligt den bar dina skalkande ord
och renande klang öfver krögarebord,
så tungan blef god
och drack för sitt hjärta ur stånkornas flod.
Sof sött då, du barnsjäl i snillets värld!
Sof sött vid naturens bröst!
Hon lärde dig flykta från svek och flärd
och gaf dig sin egen röst.
Du tolkade henne som ingen ann';
och därför din sång ingen tolka kan. —
Men aldrig den glöms!
Och aldrig så lekfullt i norden dröms!
