Ned med sköflarne!
Upp, Mälardrottning, och din krona värna,
ty råa händer sträckas mot dess prakt!
Och res dig — själf en Kersti Gyllenstierna —
mot sköflarföljet och dess dolska makt!
På dina parkers tjusande smaragder
man redan länge kastat lysten blick.
Och nu man rustat sig for nya bragder,
se’n rofvet valts vid kartor och bestick.
Din tvillingsperla denna gång det gäller
med svala höjder och med lummig strand,
där gatans larm ej, Djurgårdsstoj ej hAäller,
får störa drömmarn på dess tysta sand.
Hur ljuft att fly till dessa väna holmar
från pösande palats och själfvisk släkt,
att fjärran från, där stenkolsröken bolmar,
få möta Saltsjön och dess friska fläkt!
Just den klenoden vill man fran dig röfva
— den, som väl skärast glänser på ditt hår!
Upp, Mälardrottning, och med svar ej töfva!
Se, fienden vid dina portar står...
