Den här sidan har korrekturlästs
24 HARALD JACOBSON
Fåfängt din junkerkammar
sätter mot tiden dammar —
ingen fördämning stod
evigt I tidens flod.
Se blott, hur Mälarn strömmar,
vintriga herrehus!
Aldrig med dina tömmar
tämjer du hvirfvelns brus.
Vågor, af våren burna,
hinna till hafvets urna,
reda oss regn och vind —
står du för bilden blind?
Evig vasall af polen
var ej de svenskes land.
Också kring härskarstolen
vårades efter hand.
Vikit har folkets dvala.
Nu vill det vaket tala.
Vidga dess unga bröst!
Upp, och gif folket röst!
