Den här sidan har korrekturlästs
38 HARALD JACOBSON
Nu klingar musiken på frusen ban.
Som genljud från fornår det ekar,
då ännu i vassen med flöjten Pan
gaf rytm åt najadernas lekar.
Nu klingar musiken till stålskodans.
Mot fornvärldens glädje du glider,
du skrider, o ungdom, i aftonens glans
mot starkare, renare tider.
Blott stålskon på spänstiga foten blir spänd,
du flyktar från flirten och flärden.
Se, isgolfvet bonadt och stjärnkronan tänd!
Tråd dansen, o ungdom, på fjärden!
