Den här sidan har korrekturlästs
40 HARALD JACOBSON
I himlen ser jag Herren Gud,
och änglar sväfva ner...
Det kommer aldrig, aldrig mer —
det kommer aldrig mer.
Och nästa vår så ljust det blir;
ty, ack, nu svärmar jag.
I läxan ser jag »flammans» bild
och minns den natt och dag.
Och på föräldrars bröllopspall
jag drömmer vid Tegnér...
Det kommer aldrig, aldrig mer —
det kommer aldrig mer.
Så mötas vi en sommarkväll
uti vår älsklingslund.
Och rodnad flyger öfver kind
och darrning öfver mund,
tills jag den första kyssen tar,
och hon den första ger...
Det kommer aldrig, aldrig mer —
det kommer aldrig mer.
Se'n randas ungdomsyrans tid,
och yran tager år.
Och älskade föräldrars bröst
jag bringar sår på sår.
