Den här sidan har korrekturlästs
42 HARALD JACOBSON
Studentmössan.
Hvita mössa, hvita mössa!
O, hur lätt du en gång låg
öfver lockars svall — likt skummet
öfver vårens yra våg.
O, hvad glans i världen spred sig
från din kulles ljusa rund,
när jag första gången bar dig
i min ungdoms skönsta stund.
Hvita mössa, hvita mössa!
Världen se'n blef mörk och kall.
Ofta du på hjässan hvilat
liksom snö på frusen vall.
Men när Valborgskväll sig sänkte
ned i eld och toners brus,
spred du kring, som forna dagar,
hjärteglöd och vårligt ljus.
Hvita mössa, hvita mössa,
ungdomsvårens hvita blom!
Du är mer än gyllne hufvor,
mer än rang och rikedom.